LASTBILEN
2004–2005
E6
GÖTEBORG-
STRÖMSTAD

LASTBILEN
INTERVJU INSPELAD UNDER ÅR 2005

BERTIL HAGLUND, LASTBILSCHAUFFÖR

Hur kommer det sig att du kör lastbil?
Det var det enda jobb jag kunde få. Men det är egentligen en sjukdom. Har man en gång börjat kan man inte sluta. Så är det för de flesta chaufförer, när man väl fått in det i blodet.Jag har försökt sluta ett par gånger men jag har kommit tillbaka. Det blir väl när jag lägger mig ned för sista gången att jag slutar. Det är friheten som drar. Det är ingen som gapar på en om man stänger av telefonen.

Så du har försökt att sluta?
Ja. Jag var trött. Men sedan har jag ju börjat igen. Jag trivs här bakom ratten. Här får jag vara för mig själv.

Vad tänker du på när du kör?
Inget speciellt. Jag tar mig fram på vägen och gör det jag är tillsagd att göra. Då är jag nöjd med mig själv.

Vad är det bästa med jobbet?
Det är friheten. Att det ingen basar över en. Att man kan stanna i princip när man vill och ta en paus utan att det drabbar någon annan än en själv.

Sämst då?
Nej, jag vet inget som är sämst. Jag trivs bra med detta. Man sätter sig, drar iväg, småvisslar lite för sig själv och lyssnar på radion. Det är det som är friheten.

Hur menar du när du säger att det är en sjukdom?
Har man en gång börjat så är det en livsstil sedan. Jag kan inte prata för alla chaufförer men jag tror att de flesta har svårt att lägga av. Man ser ju att det är många äldre chaufförer ute på vägarna.

Om du fick göra precis vad du ville i hela världen…
Jag undrar om inte jag skulle välja att köra lastbil ändå. Det är i stort sett det enda jag kan, att köra bil, där man känner att det fungerar bra. Det beror på att man har erfarenhet. Jag skulle väl kunna jobba på ett lager eller vad som helst, men inte länge. Det skulle nog bli en vecka eller fjorton dagar, sedan skulle jag tacka för mig.

Hur jobbar du nu då?
Jag har mina fasta körningar så det är samma väg varje dag. Men det gör inte mig något. Förut när jag körde samma väg hela tiden var det väldigt tråkigt, men nu bryr jag mig inte. Så det är E6 an som gäller för mig, fram och tillbaka.

Hur långa är dina dagar?
Nu har jag inte så långa dagar. Det blir 45, 50 mil om dagen, så det är rätt bra arbetstider.

När du var liten, vad ville du bli då?
Jag ville bli bonde, det kommer verkligen från hjärtat. Fast sedan började jag som tjänsteman, men det var bara tills jag fick körkortet. Sedan var det iväg.

Trivdes du inte som tjänsteman?
Nej, det var lite för maffigt för mig. Jag trivdes bäst i jeans och träskor.

Är det inte ensamt att köra?
Jo det är klart, med det är man född till att klara av. Jag kan inte tänka mig något annat.

Hur går det att ha familj när man är lastbilschaufför?
Många har ju familj, men det har ju inte riktigt fungerat för mig. Jag har lagt ned mer tid på jobbet än på mina familjer. Det är ju inte bra.

Varför?
Jag vet inte det. Jag är bara sån, att jag arbetar. Det är det enda jag tänkt på, det är väl galet att tänka så, men vad ska man göra, kroppen är ju sådan. Som på semestern, jag var med barnen i fem dagar, sedan åkte jag och jobbade igen. Jag har inte kunnat sluta. När jag började köra kom jag inte hem över huvudtaget. Jag vet inte när jag hade ett sju till fyra jobb egentligen, det var ju mest sju till sju och då var ju i stort sett maten uppäten när man kom hem. Man åt ju ute och så. Det var långa dagar, jag beklagar mig inte så, men det vare mycket jobb och slitsamt. Men jag krackar inte ned på det jobbet för det är ett gott yrke. Det är ju det roligaste man har gjort och det jag kan bäst. Det är ju så när man en gång har börjat, så sitter det i kroppen att man vill ut och köra när man vaknar på morgonen.

Hur länge har du kört?
Sammanlagt har jag väl kört i 32 år och det är jag rätt nöjd med. Jag kan inte allt om lastbilar, men jag kan mycket. Jag har kört mat, virke, olja, rördelar och allt i byggbranschen. Men nu är det mat som gäller. Men det är ett slitsamt jobb egentligen, att sitta still på helspänn.

När kliver du upp på morgonen?
Jag går upp klockan fem nästan jämt. Jag sover inte så mycket. Det är väl det som är felet med detta jobbet, att man kan inte slappna av riktigt.

Inte ens när du kommer hem?
Jo, jag slappnar ju av och sover ett tag, men jag vaknar ganska snart upp igen. Det är väl det när man ligger ute i bilarna då kan man inte sova riktigt och det har väl hängt med. Man somnar och så vaknar man igen efter ett par timmar, så går man där och trampar och vet inte riktigt vad han ska göra mitt i natten. Det blir mycket tv. Discovery och Animal planet och den andra, National Geographic.

Vad ska du göra när du gått i pension?
Jag vet inte det. Jag ska väl försöka vara hemma och greja och hitta på något. Men förmodligen kommer jag att hoppa in lite då och då.

Är du orolig för att pensionera dig?
Det är väl kanske att man blir sittande inne. Det bästa vore egentligen att jobba tills man ramlar omkull. Då hade jag nog varit som lyckligast. Men jag tänkte försöka ta det lite lugnt. Fast det bestämmer ju inte jag egentligen, det bestämmer ju min kropp.

Är det något du skulle vilja ha gjort annorlunda med ditt jobb?
Jag vet inte, blivit en bättre far. Det hade väl varit om man hade varit hemma lite mer innan. Så kanske det hade thade känts bättre.

>

KONTORET
2012
GÖTEBORG

KONTORET
INTERVJU INSPELAD UNDER 2013

KRISTIN BLOMQVIST, PROJEKTLEDARE, VÄGVERKET

Hur ser en vanlig dag ut?
Jag brukar komma runt niosnåret på morgonen, så startar jag igång datorn och oftast går jag upp och fikar med kollegorna. Möten försöker jag planera in från halv tio och framåt för att kunna landa, hinna kolla mail och lite sådant först. Så jobbar jag på fram till halv tolv då vi unisont går på lunch. Efter lunch är det ofta möten mellan ett och tre och sedan jobbar jag undan det sista och åker hem vid fyra. Sedan sätter jag mig på kvällen och går igenom mail eller läser något. Oftast.

Hur går mötena till?
Det diskuteras och det är mycket bollande av idéer. Men vi försöker alltid att ta oss framåt. Har vi alla förutsättningar för att fatta ett beslut så försöker vi göra det, för vi kan inte sitta där och älta. Det är ganska mycket beslut som fattas på varje möte.

När du slutade skolan, visste du vad du ville?
Jag skulle förändra världen. Jag såg mig inte som en marionettdocka utan jag skulle bidra till en förändring. Jag hade också siktet inställt på att jag skulle bli generaldirektör på vägverket.

Men varför just väg?
Ja jag vet inte riktigt. Jag gick ju teknisk linje med inriktning på kemi och utökad studiekurs i data och biologi. Det finns inget med bygge eller infrastruktur där. Jag bara halkade in på det under högskolan.

Vad är viktigast för att man ska trivas på jobbet?
Det är viktigt att du trivs med arbetsmiljön, dina arbetskamrater och det uppdrag du har.

Gör du det?
Ja, jag kan ju jämföra med tidigare arbeten då jag kanske har trivts med arbetskompisarna men inte med personalpolitiken och uppdragen. Då var det inte speciellt roligt att gå till jobbet och vara där, mer än på rasterna då man kunde få utbyte med arbetskamraterna. Resten av tiden var ostimulerande. Här känner jag att jag har väldigt bra förutsättningar för att göra ett bra jobb. Så egentligen ligger det bara på mig att förvalta de resurser som finns.

Vad betyder det att göra ett bra jobb?
För mig i dagsläget är det ju att få fram en bra produkt i rätt tid till rätt pengar.

Vad händer då?
Då har jag gjort det som förväntas av mig och jag har gjort det så bra som möjligt ur alla perspektiv. Då är det både uppdragsgivare och kunden och alla runtikring som ska vara nöjda med lösningen, eller i alla fall ha förståelse. Alla kan inte vara nöjda, men alla bör ha en förståelse för resultatet och tänka att ja, det kanske var det bästa som gick att få.

Kan man säga att ditt jobb är att driva olika projekt?
Ja, jag har 14 projekt.

Känner du att du har förutsättningarna för att dra dessa projekt i land?
Ja, jag har tydliga ramar i alla fall. Jag vet att jag inte kommer att dra alla i land så jag väntar på besked om att vi ska lägga ned något av dem. För att det blir för dyrt eller för att det inte får plats i paketbudgeten eller för att det drar ut så pass på tiden att medlen försvinner.

Har du en balans mellan att klara av jobbet och samtidigt få en utmaning?
Ja det går väldigt upp och ned. Och det är ju bra, för när det är väldigt mycket och intensivt så märker jag ju det. Att jag klarar av stor press en viss tid, men sedan måste det minska, för annars går det käpprätt... och då blir man inte en trevlig människa privat heller. Oftast kämpar man för att hålla sig alert, trevlig och på rätt nivå på jobbet och får istället utlopp för all frustration hemma. Det är ju inte riktigt rätt, för dom hemma har ju inte alls med saken att göra. Men när det sedan minskar i intensitet så ser man inget tydligt resultat. Men dom dagarna måste också få finnas för att kunna vara effektiv när det hettar till.

Vad hände när du blev utbränd?
Då hade jag min tjänst plus att jag hoppade på ett nationellt projekt som innebar ganska mycket jobb både hemma och på kontoret men också resor upp till Stockholm flera gånger i månaden. Till slut gick inte det längre. Jag hade en treåring hemma med dagis och vabbar och allt vad det var så jag mäktade inte med mitt jobb. Det nya projektet hade ju sina leveransdagar – då man skulle ha granskat ett antal samhällsekonomiska kalkyler och det skulle vara kontrollerat och stämt av med konsulter och det fick ju komma först men samtidigt skulle ju allt annat levereras i vanlig takt. Så det var ren överbelastning. Jag hade varit på dåligt humör väldigt länge hemma och så en fredag så brast det och jag satt och grät en hel helg. Senare när jag pratade med min chef så förstod han allvaret. Då kopplades jag bort från det nationella projektet plus att jag fick den där konsulten för att beta av allt som släpade efter. Man är olika som person, om man bär det inom sig tills man exploderar eller om man är en sådan som pratar och pratar så att det upptäcks tidigare. Jag tar det inom mig och vill inte erkänna att jag inte klarar av uppgiften.

Hur kommer det sig att du jobbar på så hårt?
Jomen det är ju ett val också. Om man vill ha villa, fin bil, två barn och åka på semester flera gånger om året så krävs det ju pengar för det. Jag skulle kunna tänka mig att gå ned i tid men jag måste känna att jag har mitt värde och att jag drar mitt strå till stacken. Jag tycker ju att det är roligt att jobba. Men samtidigt jobbar jag ju så mycket som jag gör för att kunna ha det lite trevligt när jag är ledig. Om jag inte hade värdesatt pengarna så mycket som jag ändå gör så hade jag kunnat gå ned i tjänst. Men då hade jag inte kunnat göra de sakerna som jag vill.

Men du hade fått mer tid.
Ja men då hade jag fått leka med kottar i skogen med barnen och det behöver ju inte vara fel men jag hade kanske inte kunnat gå på Liseberg två gånger på en sommar, all-in. Eller vi kanske inte hade kunnat hyra sommarstuga varje år.

Hur menar du med värde?
Jamen jag vill också göra skillnad. Jag kan inte riktigt sätta ord på det. Värde som individ har man ju även om man går hemma. Jag värdesätter min tid väldigt högt även om man inte kan tro det eftersom jag jobbar 100 procent. Men det är också därför jag trivs på Trafikverket där vi har flexramar. Mellan nio och tre ska jag vara på jobbet. Då behöver jag inte lämna barnen klockan klockan sju svintrötta och hämta dem klockan sex.

Är det jobbigt att ta med sig jobbet hem?
Det skulle vara skönt att inte ta med sig det hem, för man kopplar ju inte riktigt av. Inte på helgerna heller utan man kollar mail och så. Men samtidigt nu när barnen är små tycker jag att det är bättre att göra så här för att jag får en trevligare tillvaro med min familj. Jag jobbar när barnen har lagt sig. Min man kanske tycker jag är lite tråkig men jag sitter ju oftast i soffan.

>

BAGAREN
2002
GÖTEBORG

BAGERIET
INTERVJU INSPELAD UNDER ÅR 2003

LARS HAGLUND, BAGARE

Hur länge har du jobbat som bagare?
Jag har jobbat som bagare i sju år, efter tre år i skolan. Så jag har hållit på med yrket i tio år nu.

Vad drömde du om att jobba med när du var liten?
Jag var nog rätt så pappig då jag var liten. Pappa körde lastbil och jag fick följa med honom och jag tyckte att det verkade vara spännande och roligt. Men mest ville man ju bara ha roligt med kompisarna, så vad man skulle jobba med var inget man tänkte så mycket på.

Hur kom det sig att du blev Bagare?
Jag sökte till restaurangskolan men kom inte in, så då blev det bageriskolan istället. Det var kul och jag hade lätt för det.

Vad tycker du nu?
Jag tycker väl om jobbet på ett sätt, men jag är väldigt trött. Jag kan inte hitta på nya grejer längre. Jag har kört fast och har stannat i utvecklingen.

Varför då?
Förmodligen för att jag har jobbat så mycket och hårt och har tappat glöden. Nu ser jag det istället som ett vanligt jobb där man bara producerar. Jag har alltid velat ta tag i grejer. Hitta på egna projekt, degar, bröd och sådana grejer. Det är väl en kombination av att vi jobbar på natten och att vi jobbar så många timmar. Man blir tröttare och tröttare och man orkar inte bry sig om detaljer längre. Det finns inget intresse längre att utveckla det man håller på med, utan man går dit och trycker på sina knappar och försöker gå hem så tidigt som möjligt. Den senaste tiden har jag känt att jag måste göra en förändring. För att hitta tillbaka till det i yrket som är roligt. Jag vet inte hur jag ska göra, men jag tror att jag måste lägga bakandet på is ett tag.

Hur är det att jobba natten?
Det största är väl att man tappar det sociala livet. Man får ju inte ge upp det helt, men det blir väldigt lätt att skjuta saker på framtiden.

Hur mycket jobbar du nu?
Vi jobbar sex dagar varannan vecka och fem dagar varannan vecka, fem nätter i veckan. Då blir det alltid ett krav att man ska sova på dagarna trots att det är ljust och saker måste fixas. Så man drar ned på sömntimmarna under veckan vilket straffar sig på helgen då man väl är ledig. Jag själv tänker när jag går från jobbet, att ”åhh nej nu är det bara tio timmar tills jag ska åka till jobbet igen”. Jag tänker inte att nu är jag ledig. Utan istället att jag måste hinna sova, äta, duscha innan jag ska tillbaka.

Känner du av sju års nattarbete?
Sköter man sig, motionerar, äter ordentligt och hela den biten så klarar man av att jobba natten. Men när man börjar bli trött och det är segt och man kanske har jobbat en 50, 60 timmar i veckan då börjar man slarva med sådana saker. Man kanske bara äter något på vägen till jobbet och man rör inte på sig så mycket. Kroppen blir trött och tål inte lika mycket. Vi sitter ju inte och vilar så mycket på jobbet heller. Jag jobbar intensivt hundra procent hela tiden. Det kanske ser lojt ut, men jag är väldigt… stressad då jag arbetar. Och jag får mycket gjort och jag klarar av det, men det är jobbigt. Jag vet inte varför jag har blivit sån, men det är svårt att bryta sig ur.

Räcker det inte med semester?
Nej det tror jag inte. Semestern är ju jättebra, men det är ju bara några veckor och man tänker hela tiden att man ska tillbaka och det är lätt att falla tillbaka i samma mönster direkt när man börjar igen. Och så har det ju varit i alla år.

Det var därför jag tog det beslutet att jag inte ska baka bröd längre. Även om det känns tråkigt känner jag att jag måste göra det för min egen skull.

Vad har du lust att göra istället?
Det är små simpla grejer som jag känner att jag saknat alldeles för mycket och vill tillbaka till. Jag vill kunna sätta mig och se på tv på kvällen. Sova när det är mörkt. Kunna vara ledig en hel helg utan att behöva gå och jobba på söndagskvällen. Det är kanske inte yrket i sig som är värst just nu, utan det är att man vill så mycket saker.Varför tror du det är så svårt att bryta sig ur det?
Jag tror att jag behöver en ekonomisk trygghet. Jag vet att jag får en lön och när man väl har de där pengarna är det svårt att bryta sig ur. Man måste ju våga chansa, men så hör man och ser på tv hur svårt det är att skaffa jobb tydligen och alla säger att man ska vara glad att man har ett jobb och att man ska vårda det.

När du jobbar ensam, vad tänker du på då?
Jag har förmågan att jag kan försvinna från det jag gör och kunna tänka på annat utan att för det sakens skull missköta mitt jobb. Man går ju och drömmer varje natt. Kanske att man är någon annanstans eller bara små saker. Det kanske inte händer så mycket på det man funderar på men helt plötsligt har det gått tre timmar och man känner att oao, häftigt.

Har du varit ute och rest?
Efter gymnasiet? Det har hela tiden varit en jakt på pengar och trygghet, så det var aldrig någon tanke på att göra något annat. Jag var tvungen att ha en egen lägenhet och jobb och sådana grejer, så det blev det jag fick kämpa för. Sedan har det fortsatt även när det varit lugnt egentligen, jag har haft den inställningen att man måste stressa för att få ihop sin ekonomi och det har förföljt mig.

Vad är det bästa med jobbet?
Det finns ju en slags gemenskap på jobbet. Man har sina kollegor. Jag har också gillat att man har kunnat göra egna recept.

Och det sämsta?
Det sämsta är helt klart höst och vinter när det är mörkt och man nästan aldrig får se dagsljus. Det är ljust på dagen då du sover och mörkt när du vaknar och när du går till jobbet och det är mörkt när du går hem från jobbet. och det är mörkt innan du somnar. Det är ständigt svart. Det känns jävligt tungt att aldrig kunna sitta och känna solen i ansiktet. Man går i ständig natt. Det finns inget värre än att sitta och vänta på en buss till jobbet och man ser att det kommer en buss fån andra hållet med folk som ska hem till sina varma hus och käka middag med sina vänner och kolla på tv. Den känslan är nog den absolut värsta.

Väger det inte upp på morgonen?
Jo då kan man få en lätt sådan skadeglädjekänsla när man ser trötta människor som kämpar sig till jobbet. Men oftast försvinner känslan för man själv är så trött och man vet att man inte kan göra något annat än att gå hem och sova. Så det spelar inte så stor roll.

Och nu ska du börja på nytt?
Nu ska jag börja på nytt. Nu ser jag fram emot den dagen då jag lämnar in mina nycklar och det känns som att jag lämnar in det gamla och börjar leva igen. Det låter poetikt nästan men det är så jag känner. Jag ser jättemycket fram emot att kunna välja själv och göra sådana saker som jag själv vill göra för att det är roligt och inte för att jag måste ha pengar.

>

FABRIKEN
2009–2011
LIMMARED

FABRIKEN
KALLA AVDELNINGEN INTERVJUER INSPELADE UNDER ÅREN 2009–2011

PER TORBJÖRNSSON, TEKNIKER
JULIA ANDERSSON, PACKTEKNIKER
JAN OLOFSSON, TEKNIKER
BIRGITTA PALMQVIST, KVALITETSUPPFÖLJARE
EMMY PALMQVIST, PACKTEKNIKER

PER TORBJÖRNSSON, TEKNIKER

Hur länge har du jobbat här?
Ja vad är det, sex år.

Tror du att du jobbar här om ytterligare sex år?
Ja det tror jag

Varför tror du det?
Det känns ganska säker att jobba här. Eftersom vi är det renaste glasbruket i Europa och vi är väletablerade. Jag tror inte att det bara är att flytta över tillverkningen till ett låglöneland.

Vad är det som gör att du trivs?
Jag tycker om tryggheten som jag känner att jag har här. Sedan om den är inbillad eller inte det är ju svårt att säga.

Vad innefattar tryggheten?
Att jag har ett jobb och kan betala mina utgifter.

Det är det som gör att du trivs?
Nja, delvis, sedan är det väl arbetskamraterna också. Men vad man jobbar med i sig, det är inte så viktigt.

Okej, så du skulle kunna jobba med…
…precis vad som helst. Tvätta toaletter, allvarligt, precis vad som helst. Jag hade mitt drömjobb tidigare. Då jobbade jag som 3D-grafiker. Det har alltid varit min hobby och det jag ville jobba med när jag var mindre. Men då jag fick jobbet, då hade jag uppnått det jag tyckte var mitt mål och då var det en himla stress att vara duktig varje dag, göra bra ifrån mig och prestera. Det tyckte jag var väldigt jobbigt. Det sög ju mer musten ur mig.

Här jobbar du vid ett löpande band. I och för sig jagar man tider här, men inte alls på samma sätt. Här stämplar in och stämplar ut.

Men känner du dig inte understimulerad här då?
Nej mina barn stimulerar mig när jag kommer hem. Sedan håller jag väl på lite hemma också. Så understimulerad, nej.

Jag har svårt att förstå hur man finner mening i syningen, i att titta på flaskor. Ja, det är väl det. Man sitter där och lyssnar på radion. Hänger med i något debattprogram i P1. När väl felet kommer så ser man det, så det är inte så jobbigt som det ser ut.

Känner du dig som en del i ett kollektiv, att det finns en ”vi-känsla” här?
Nej. Förut var jag lite av en nyckelperson men här är jag mer en arbetsmyra. Men trots det, för mig personligen, stannar jag inte hemma för lite huvudvärk. Men det är nog mer uppfostran än att jag känner att dom behöver mig här. De kan ju lika gärna ringa in en Manpower, vilket inte hade gått på mitt gamla jobb.

>

JULIA ANDERSSON, PACKTEKNIKER

Hur länge har du jobbat här?
I sju månader.

Hur trivs du?
Jag trivs bra.

Vad är det som gör att du trivs?
Alltså med helgskiftet så är man ledig så mycket och man tjänar bra. Och det är ganska enkla uppgifter också, inte så jobbigt.

Vad gör du?
Synar glas, packar och kontrollerar det. Det är ett lätt jobb men det blir jobbigt när man gör det i tolv timmar.

Hur tycker du att det är att syna?
Ibland är det jättejobbigt, nästan så att jag somnar. I början klarade jag nästan inte av det för jag blev snurrig i huvudet. Ibland såg jag dem som schampoflaskor för jag ville hem och duscha. Men nu går ju bra. Eller det går en halvtimme, men inte mer. Om jag blir trött så brukar jag dingla med benen eller ställa mig upp.
Det är ju ens jobb och det går ganska bra även om det inte är drömyrket.
Men jag tror att för vissa är det drömyrket just för att det är tryggt och man tjänar mycket pengar. Vi tjänar jättemycket pengar. Jag tjänar mer än min mamma, hon hon tycker det är sjukt.

Hur hamnade du här?
Jag jobbade i köket här och blev rekommenderad att söka detta, då behövde de folk här nere.

Vad är det som gör att ett jobb är bra?
Mycket hänger på vem man jobbar med. Så vill jag att det ska vara enkelt också och inte så krävande. Det är ganska skönt. Jag tycker detta jobb passar mig bra även om det inte är något jag vill göra resten av livet.

Vad vill du göra sen då?
Ingen aning, jag tycker det är svårt att veta.

Men om du fick välja helt fritt?
Jag har alltid drömt om att bli frisör. Men jag vet inte. Jag utbildade mig inom Hotell och restaurang men jag trivdes inte där utan jag tyckte det var tråkigt.

>

JAN OLOFSSON, TEKNIKER

Hur länge har du jobbat här?
I nio år.

Hur trivs du?
Jag trivs mycket bra.

Vad är det som gör att du trivs?
Hur menar du?

Vad ska till för att du ska trivas på jobbet?
Det är arbetskamraterna. Jag tror att det är det viktigaste. Att man trivs med dom och har trevligt helt enkelt.

Finns det utrymme för att umgås då?
Kanske inte umgås på arbetstid, men det är ett jobb där vi måste samarbeta och ha mycket kontakt med varandra.

Hur är det att syna flaskor tycker du?
Nattetid kan det vara lite kämpigt, men det går.

Är du jättekoncentrerad eller svävar du bort i tankarna?
Jag har erfarenhet, så vet jag hur jag ska kolla. Man kan inte sitta 30 minuter i sträck och bara stirra på glas, och vara helt närvarande. Det går ju inte. Men jag sitter där och ska ju försöka. Det är inte världens roligaste grej kanske men vi är här för att jobba och det måste göras, så enkelt är det.

Men somnar du inte?
Nej det gör jag inte

Men i början…
Aldrig.

Inte ens på natten?
Nej, sova får man göra hemma. Att man är trött det är mänskligt, men inte att man somnar. Man är ju inne i arbetet om man säger så… Man är inne i arbetet, vad man vill få fram av flaskorna. Det är det man har att koncentrera sig på. Jag ser inte varenda flaska. Men jag är koncentrerad.

Vad gjorde du innan du började här?
Jag gick i skolan.

Hur fick du jobbet?
Jag bodde här, sökte jobb och jag hade kompisar som jobbade här sedan innan, så blev det så att man hamnade här. Ja det bara blev så.

Vad är det som gör att du stannar?
Jag trivs här.

Är du här om 10 år tror du?
Jag vet inte om jag lever i morgon. Så långt framåt tänker inte jag. En dag i taget, så får vi se vad som händer.

Om du fick välja mellan ett superroligt jobb och ett tryggt jobb, vilket skulle du välja?
För mig är det här ett roligt jobb, så jag trivs med det. Men om du hade frågat mig när jag var 16 om jag hade velat jobba här så hade jag sagt nej. I den åldern så tror man att man ska bli något man vill bli. Men det är inte ofta man blir det.

Vad ville du bli?
Jag ville bli fotbollsspelare. Men det är inte alltid någons dröm slår in.

>

BIRGITTA PALMQVIST, KVALITÉTSUPPFÖLJARE

Hur länge har du jobbat här?
Det har blivit sex år nu. Jag hade läst på komvux i ett år och så ville jag ha ett jobb och fick provanställning här i tre månader och sedan fick jag fast jobb. Jag trivs jättebra. Jag tycker att det är omväxlande eftersom man inte vet vad som hänt när man vart ledig. Man kan aldrig säga från dag till dag att så här är det utan det kan gå från att vara jättelugnt till att bli jättestressigt. Det tycker jag är lite av tjusningen – att man inte vet.

Vilken är din uppgift?
Jag jobbar som kvalitetsuppföljare, så jag tar prover på glaset och kollar så att allt är okej när vi packar och skickar iväg.

Du sa att du tycker det är spännande med glas?
Glaset är levande och det kan uppstå vilka fel som helst. Fel som man inte vet vad de beror på. Man blir aldrig fullärd utan lär sig hela tiden och det är väl det som gör att det är spännande.

Är det viktigt att lära sig nya saker?
Ja det tycker jag är viktigt, annars blir det ju enformigt att stå. De sex år jag jobbat här har gått snabbt och det är väl ett tecken på att man trivs. Nu när vi gått över till det här nya skiftsystemet att jobba i sex dagar och vara ledig i sex dagar då går det lika fort att jobba som att vara ledig. Jag tycker det är gott det här att man kan släppa jobbet när man slutar. Jag går ju inte hemma och tänker på hur kvalitén ser ut när jag kommer tillbaka, för det vet jag ju aldrig. Det är en stor fördel att jag slipper tänka på det hemma. När man kommit upp i den här åldern så är det gott att njuta av livet.

Är det ett ensamt jobb?
Det kan det ju bli, det ju väldigt svårt att prata för oljudet och det kan ju bli tröttsamt att skrika. Så den sociala biten finns det inte alltid tid för.

Vad ville du jobba med när du gick i skolan?
Jag ville bli musiklärare och kom på reservplats men sen så tänkte jag ”är det här verkligen vad jag vill.” Så jag valde att gå kontorslinjen istället.

Hur ser du på arbetare och tjänstemän?
Ju mer livserfarenhet man får så vet man att det egentligen inte finns någon skillnad på folk. Jag har också varit tjänsteman och jag kan nästan känna att jag är stolt, om man får säga det, industriarbetare. Jag ser ingen skillnad men jag tror att man kanske gör det i ungdomen, att man vill vara något finare kanske. Jag är stolt men jag tror att man behöver viss livserfarenhet för att kunna säga det. Det är väl roligare att vara något annat kanske.

Hur ser du på ”att man ska göra rätt för sig”?
Det har alltid suttit långt inne att sjukskriva sig eller att barnen skulle vara hemma när dom hade lite ont i halsen. Är man inte jättesjuk så tycker jag att man ska man gå och jobba.

Varför då?
Ja, varför då? Men varför ska man vara hemma? Man ska inte känna efter. Ja varför då, det kan man undra? Det har jag inte tänkt på, det är väl det att man ska sköta sig och sitt jobb. Det är väl arbetsmoralen som man fick lära sig hemifrån som vi fört vidare. Den sitter i ryggmärgen.

Sliter jobbet på kroppen?
Det har varit mycket spring nu så jag har fått ont. Det stoppar mycket på linjerna och vi får inte mycket hjälp och det blir tröttsamt både psykiskt och fysiskt. Värktabletter är ju bra, man känner ju inget då. Nu kommer vår tuffa period också.

Vilka egenskaper är bra att ha för ditt jobb?
Jo men det bra om man kan ta ansvar. En bra egenskap är att även om jag har hörlurar med musik i kan jag höra att något inte står rätt till. När jag började var det någon som sa “Det är bra Birgitta, för du märker vad som är fel.” Man måste ta det seriöst tycker jag.

Ska du jobba kvar där?
Det vet jag inte, det är svårt att säga, men det är ju inte så lätt nu. Det är svårt att få jobb tror jag, det är nog bara kontakter som gäller. Men i så fall skulle det vara med människor – inte åldringsvård eller dagis utan i en reception eller något sådant. Jag har inga planer på att sluta, men det är klart att man sitter och tittar om det finns andra jobb.

>

EMMY PALMQVIST, PACKTEKNIKER

Ville du jobba på bruket när du var liten eftersom din pappa jobbade här då?
Nej, utan det var när jag var sexton år och ville ha extrapengar. På två dagar fick jag ut 2000–3000 kr och det var ju mycket pengar då. Hela min familj jobbar på samma ställe genom hela produktionsledet.

Vad studerade du?
Jag läste International Bachelor. Det är som natur och samhälle men allt är på engelska. Det var ganska skönt att börja jobba efter skolan och inte ha något avancerat jobb och slippa vara så fokuserad och tänka hela tiden. Jag ville bryta helt med skolan och istället stämpla in och stämpla ut och inte ha något hängandes över mig hemma. Men nu har det gått tre år sedan jag slutade så jag är sugen på att lära mig nya saker igen. På fabrik tappar man mycket av språket. Det är mer att man tjötar ”var ska ni festa i helgen” och sådana grejer.

Har du ändå utvecklats under de år du jobbat på fabriken?
Jag har lärt mig jättemycket. Men det är lite begränsat för att jag är tjej, jag kan inte jobba i glaset för jag är alldeles för klen och liten. Men också för att folk har den allmänna uppfattningen att tjejer inte kan något och inte kan lära sig när det kommer till mekaniska saker. Man vill ju vara duktig på sitt jobb och klara sig själv. Men det är svårt, för killarna känner varandra och man får göra det tråkiga som dom inte vill.

Du verkar väldigt aktiv i din strävan att utvecklas.
Jag vill vara bra. I dagens samhälle ska du ha MVG eller femmor eller i mitt fall sjuor. Man har det med sig att man vill att folk ska tycka att man är duktig, eller i alla fall en klapp på axeln.

På fabriken vill jag göra saker precis lika bra som killarna. Jag säger till min sambo att jag kan det där precis lika bra som du om jag bara får tid att lära mig först. Jag vill inte leva i de typiska rollerna där vi tjejer, ska vara så där söta och säga ”kan inte du hjälpa mig” utan jag kan själv. Men jag möter mycket fördomar. För att jag är tjej och för att jag är ung.

Vad går ditt arbete ut på?
Jag är en frigående packtekniker på skift. Då är jag stand-by om det händer något och nu ska jag också lära upp de nya. Men vissa dagar så står jag och tejpar lock och lyssnar på musik och stänger av omvärlden.

Vill du stanna länge här?
Nja, det vet jag inte. Jag tror inte jag kommer att stanna så länge, eftersom jag vill utvecklas. Det är svårt att stå ut i ett kollektiv. Jag vill ha ett jobb där, om jag gör jobbet bra, så får jag respons för det. Det här har jag och min sambo dispyter om för jag vill inte vara här om tjugo år och sitta i samma soffa och bara varit här. Jag är rädd för att jag kommer göra samma sak och inte ha testat något annat. Men jag trivs ändå ganska bra med mitt liv här och min vardag.

Jag har en sådan fördom ändå mot personer som varit på fabriken i 30 år, varför dom inte gjort något annat. Att dom kan vara nöjda med att göra samma sak år ut och år in och att dom kan stanna kvar i samma by och samma arbetsplats.Varför gör dom inget annat eller testar något annat yrke. Men vissa trivs ju och tycker att det är okej att göra det här varje dag. Mamma till exempel.

Att stanna kvar och inte göra något annat är för mig att ge upp, att jaha nu köper vi ett hus här, nu bor vi här. Även om jag var duktig på mitt jobb skulle jag känna mig så himla misslyckad. Varför läste jag IB om jag ändå bara ska jobba på fabrik. Jag hade kunnat göra vad som helst. Jag hade kunnat jobba för läkare utan gränser i Uganda. Jag vill inte sitta här när jag är pensionär och säga att jag jobbat på fabrik i 30 år. Man skulle vilja kunna berätta om saker man gjort och saker som man upplevt. Man vill vara mer intressant än så…

Känner du så innerst inne eller i relation till hur andra ser på dig?
På den här skalan, där läkare är högst upp, där är ju vi fabriksarbetare fotfolket. Det är väl även så man känner själv, att folk som har mer spännande yrken har nått en högre nivå på något sätt. Det verkar som att folk gör så himla mycket medan jag står kvar på samma ställe och nu är det tre år sedan jag gick ut skolan.

Men är du rädd för att bli kvar?
Ja det är lite det man är rädd för. På fabrik går det ju inte att förändra något, där sköter man sin lilla del och jag känner det på humöret, att jag börjar bli lite gnälligare, lite tjurigare och lite som tanterna som sitter i lunchrummet och surar. Jag känner att jag blir sån lite mer och mer och det skrämmer mig. När man började så skrattade man bara och tog allt med en klackspark.
Samtidigt är jag väldigt rädd om min ekonomi, jag vill inte ha en massa skulder. Jag är för feg och jag har aldrig levt utan pengar eller känt hur det känns att inte kunna köpa något.

Hur är det att jobba natt?
När man går in på fabriken så är man på jobbet. Det är alltid ljust och lamporna är tända och det är alltid folk här. Så man tänker inte på om det är natt eller dag. Det är bara jobb som gäller. Men det är lite stressigt att jobba natt och sova på dagen, då får man den där stressen av att man sover halva dagen. Man borde gå upp vid nio så man hinner göra något, så att man hinner vara ledig och ha en dag. Så jag sover väldigt oroligt.

Det är jobbigt med natten när det inte finns något att göra, då blir man segare och segare och då vill man inte ta tag i någonting. Jag brukar ta tag i något, kanske sopa glassplitter i två timmar. Men vissa nätter orkar man ju inte, då blir man seg och hungrig.

Känner du att du kan påverka din situation på fabriken?
Jag har ju kommit uppåt för att jag visat att jag kan och vill. Men jag har verkligen jobbat häcken av mig och jobbat stenhårt. Jag har gjort allt själv och jobbat för tre man, men det är ingen som märker det för det fungerar ju. På en fabrik som är ett så stort kollektiv är det svårt som enskild att påverka. För jag vill ju att saker ständigt ska bli bättre. Men här är det ingen som kommer och säger “tack” vad bra du är…

Är det speciellt svårt för att du är tjej tror du?
Jag möter fördomar hela tiden för att jag är tjej och för att jag är ung. Jag får pikar hela tiden att jag kan inte förstå hur en maskin fungerar, för tjejer ska inte kunna sånt. Jag måste hela tiden visa att jag faktiskt kan. Häromdagen var det någon som var på mig och sa “varför har du en skiftnyckel, vad ska du med en sån till?” Jag tar väldigt illa upp.

Jag hade fått lära mig mer om jag hade vart kille, för då hade killarna pratat med mig. Jag har en bra relation med mekanikerna för att jag är tjatig och kan jargongen. Men dom går ju inte fram till tjejerna på linjen utan dom går ju till killarna, för dom tror att killarna kan mer, vilket dom i regel också kan, för dom tar plats och frågar “vad gör du” medan vi tjejer vi rör ingenting om vi inte riktigt vet vad vi gör.

>

GAPET
2016
VARKALA,
INDIEN

Jag och min dotter reste till Varkala i Indien. Jag ville att hon skulle uppleva äventyr. Själv ville jag utveckla mitt projekt kring arbete. Jag var nyfiken på om en central frågeställning skulle kunna utkristalliseras som står oberoende av kultur och levnadsförhållanden.

Varkala är en plats med stor religiös betydelse – då vattnet där sägs tvätta bort dina synder – men också en populär turistort. Vi var där i fem veckor. Min dotter gick i skola och jag filmade arbetet bland annat hos en grupp fiskare, några skräddare och jordbruksarbete. För det mesta hade jag en tolk med mig och jag stannade inte mer än en dag på varje arbetsplats. Denna film har därför på många sätt gjorts efter helt andra premisser än mina tidigare, eftersom just tiden på platsen varit den allra viktigaste delen i det tidigare filmarbetet. Här kom det istället främst att handla om att försöka skapa ett ”möte” där de jag filmade skulle förstå varför jag var där, vad jag ville göra och kunna bestämma om de de ville vara en del av filmen. Men det var svårt att hitta en jämlik balans. Att en turist från Sverige kom dit och ville filma hos dem var inte lätt att förstå, heller inte att förklara.

Jag har funderat mycket på hur man skulle kunna göra situationen annorlunda. Hur man löser problemet med att komma till en ny plats och filma andra människor. Även om jag hade haft mycket tid finns ett problem här, ett problem som främst den etnologiska filmen har som en central frågeställning. Hur reser man och hur filmar man sina upplevelser och intressen – utan att objektifiera, utan att kommersialisera, utan att placera den andre på en plats som sedan bara existerar som en bild?

I berättelsen finns också min dotters och min resa med, för att visa på sammanhanget. Det känns rimligt här – att göra en film som inte enbart handlar om vad andra människor gör utan också inkludera vad jag gör och tänker i förhållande till dem. Kanske kan ett sådant sammanhang, om det är en synlig del av berättelsen, göra så att gapet minskar istället för att växer.

>

PLÅT
2016
GÖTEBORG

PLÅTSLAGERIET
INTERVJUER INSPELADE UNDER MAJ 2015

ADAM LJUNGQVIST, PLÅTSLAGAREPRAKTIKANT
JIM MELLQVIST, PLÅSLAGARE
NIKLAS NORDHOLM, PLÅSLAGARE
FREDRIK AGERLING, PLÅSLAGARE
LENNART AHLENIUS, PLÅSLAGARE

ADAM LJUNGQVIST, PLÅTSLAGARPRAKTIKANT

Hur länge har du jobbat här?
Här har jag varit i exakt fyra månader. Nä fyra veckor blir det nog. Två månader ska jag vara här som praktikant. Jag har bestämt mig. Jag har ju sökt skolan själv och…sådär. Man har ju bygg ett och bygg två med alla, och man söker ju plåtslagare eller målare, sen jobbar alla tillsammans och så får man en inriktning. Men jag har ju redan valt plåt från början.

Hur kom du på att du ville bli plåtslagare?
Jag såg en annons om att det behövdes plåtslagare så då tänkte jag att då söker jag det. [Skratt] Jag visste inte vad plåtslageri var innan jag sökte alltså. Det var bara att jag var trött på mitt gamla jobb och så visade farsan mig en artikel om att det behövdes plåtslagare och jag tänkte att det kan jag tänka mej att jobba som.

Vad jobbade du med innan?
Jag var undersköterska. Jag jobbade på ortopeden. Men det var dåliga arbetstider, dåligt betalt också för den delen, man var aldrig hemma, även om man jobbade mindre timmar varje vecka så jobbade man så dåliga tider så det känns som om man aldrig kom hem någon gång. Så jobbar man sen och ska upp tidigt och… Nej det var inte bra.

Hur gammal är du?
Jag är 22 år, fyller 23. Jag gick tre år på gymnasiet för att bli undersköterska. Man kan ju ta vuxenutbildning på ett år men då skippar man ju alla grundämnen och läser bara vård så jag tog gymnasievägen… och då blev det tre år.

Hur ser en vanlig dag ut här?
En dag… man kommer in, samlas, pratar lite på morgonen. Sen går man ner i verkstan och så börjar man tillverka saker som man vet att man ska ha ute på byggarbetsplatsen. Eller, om det kommer in privatpersoner eller företag som beställer…som kanske ska göra nånting själv då lämnar dom en beställning så får man tillverka det så kommer dom och hämtar det. Annars gör man ju det som man ska ha ute, själv.

Hur trivs du?
Jag trivs bra, det gör jag. Det är helt okej, det är mycket som är nytt. Det är ganska stor skillnad här och i skolan så det är väldigt mycket att ta in om man säger så. Saker som görs olika och… [Skratt] Nä men det är kul men det är ganska svårt. Det är ganska stort hopp från undersköterska till plåtslagare så man får lära sig allt från grunden. Men det är kul.

Vad är viktigt för att man ska trivas?
Kommunikationen är viktigast…att man pratar om samma saker för det har hänt ganska mycket att man står och pratar om två olika saker. Så i slutändan så blir det bara skit i princip. Och sen…det är så svårt…jag har ju inte varit här så länge så jag har inte hunnit med och sett jättemycket.

Något mer du tänker på?
Struktur. Att ha en plan för dan så jag vet vad jag ska göra. Jag är ju ganska glömsk som människa så att jag måste ju skriva ner allt i tur och ordning så att jag inte glömmer. Det är ju A och O med struktur. Men det skiljer ju ganska mycket med det här jobbet för här är det väldigt mycket mer självständigt. Jobbar man på sjukhuset så jobbar man ju i mer team så då samarbetar man mycket mer. A och O där är väl kanske här med. Men nu eftersom jag är praktikant så behöver jag ju kommunikation, för jag klarar mig inte själv sådär jättebra här. Dom får ju jobba en hel del med mig. Det får dom göra. Skratt

A och O är väl att man trivs på sitt jobb tycker jag. Det spelar ju ingen roll hur mycket pengar man tjänar. Man kan ju inte gå till ett jobb man inte tycker om.
Det blir ju ovärdigt. Att man mår bra… det är viktigast.

Känner du dig fri?
Inte just nu kanske. Nu gör man ju mer som man blivit tillsagd. Sen vet jag ju inte hur det blir när man kommer ut och jobbar på riktigt. Men vad jag fattar det som så är det väldigt självständigt och ett fritt jobb.

Hur ser vardagspusslet ut, går det ihop?
Det är väldigt indelat i mönster kan man ju säga. Man har ju sina rutiner och man börjar samma tid, slutar samma tid, man går och handlar samma tid. Så fri på det sättet? Nja kanske inte sådär jättemycket. Sen är det ganska långa dagar här så det slukar ju mycket tid också.

Men till viss del är man ju fri men samtidigt har man ju saker man är tvingad till att göra för att få… mat på bordet… Så på så sätt är du inte fri. Men jag vet inte. Det var en väldigt svår fråga. [Skratt]

Men känner du att du har valmöjligheter?
Just nu så är jag ganska trängd. Jag går ju på lån…jag får ju bara CSN. Jag kommer inte härifrån så jag har inga släktingar som jag kan få hjälp från. Jag tycker det är mycket som styrs av pengar. Nu får man 9 000 i månaden och har hyra och räkningar att betala och jag bor ihop med min tjej och hon studerar. Det ger inte mycket frihet.

Är du plåtslagare om tio år?
Om det går vägen så jaaaaa. Då har vi nog flyttat hem till Dalarna igen. Vi flyttade ner hit bara för pluggets skull. Min tjej kom in på skola här och jag flyttade bara efter. Vi har sagt att när vi är klara med studierna då flyttar vi hem. Kanske börja en familj. Jobb hus, jag vet inte…men det är planen iallafall.

Är arbetet en viktig del i livet för dig?
Japp. Man måste ju ha ett jobb och mitt liv blir ju ungefär mitt jobb. Så är det ju. Jag tillbringar ju större delen av dan här och jag måste ju …tycker det är jätteviktigt att man trivs och…bra arbetskollegor, man känner sig säker på det man kan, alltså man blir ju i princip sitt jobb. Så för mej så spelar det en jättestor roll.

Vad är utmaningen med det här jobbet?
Här är det otroligt mycket utmaningar. Alltså det är dimensionering, alla mått, att förstå hur saker och ting fungerar, framförallt. Just nu känns allt svårt. Det gör det faktiskt. Allt är en utmaning här.

Men är det jobbigt svårt eller kul?
Det är kul svårt. Det är det absolut. Det är intressant. Man blir ju aldrig fullärd har jag märkt. Det är ju folk som jobbat här i trettiofem fyrtio år och lär sig fortfarande nya saker hela tiden. Så det finns en utmaning i arbetet. Det är inte så att man kan läsa innantill och sen går det på löpande band. För att varje dag händer det nånting nytt och man ställs inför nya utmaningar. Det är väldigt givande. Innan jag började med det här så hade jag aldrig hållit i en plåtbit.

Men det är ändå lite märkligt att du bara hoppar på det?
Men jag var så trött på mitt jobb. Man flydde. Personalen var underbara. Jag trivdes jättemycket med folket men det var just arbetet i sej som var väldigt tungt. Det var stressigt som bara den och det var värdelösa arbetstider och jag tänkte att jag tar vadsomhelst. Då fick jag reda på att dom sökte plåtslagare. Då jag sökte till skolan fick jag gå in å googla, vad gör en plåtslagare? Jag förstod det som att det är ett hantverk, det är alltid bra att ha ett hantverk om man ska göra nånting hemma. Det var en väldig chansning alltså det var det, men det lönade sig. Det var bra.

Vad jobbar dina föräldrar med?
Jag är den första som håller på med hantverk i min släkt. Mamma jobbar som undersköterska och pappa är it-tekniker, syrran pluggar. Så där spräcker jag mönstret.

>

JIM MELLQVIST, PLÅTSLAGARE

Hur länge har du jobbat som plåtslagare?
Jag har varit anställd sedan 2010. Så har jag praktiserat innan dess.

Hur ser en vanlig dag ut?
En vanlig dag. Det är att komma hit. Softa lite i fikarummet. Sen så kör vi ut bilarna och knäcker lister till kunder. De första två timmarna brukar vara så och sedan när det har ljusnat sticker vi ut på de jobb vi har för dagen. Det kan vara mätningar eller större byggen inne i stan. Eller småjobb som lister, fönster och dörrar. Det kan vara väldigt mycket olika saker. Om de har lagt nytt tak så sätter vi upp hängrännor och rör. Är det nytt fönster som satts in så sätter vi in plåt runt fönstren för att täta det.

Gör ni alla grejer själva?
Rännor och rör köper vi in från fabriker. Lister och fönsterbläck knäcker vi till. Det är oftast anpassat från plats till plats. Olika mått för olika hus och så gör vi skivor som vi lägger på taken.

Trivs du?
Jo men det får jag nog säga att jag oftast gör. Sen gör man ju inte det alltid men man kan ju inte vara för kräsen.

Vad är det som göra att du trivs?
Det är väldigt olika från dag till dag och man fastnar aldrig i ett mönster. Inte på samma sätt som man kan göra på till exempel Volvo där man gör samma sak varje dag. Det gör man inte här utan det är väldigt olika och man måste hela tiden vara med i huvudet för allting. Det är hyfsat fritt och man får lägga upp sin dag lite som man vill då. Det är nog det som gör att det fortfarande är hyfsat roligt.

När trivs du inte då?
Men är det dåligt väder och kallt, så är det klart man blir förbannad. Men det går över. Man tröttnar på sitt jobb vissa dagar och känner att det är jävligt tråkigt då. Men nästa dag är det annorlunda igen. Det är inte så att man vill sluta… än i alla fall.

Hur kommer det sig att du blev plåtslagare?
Varför jag valde Bräckegymnasiet var för att jag inte ville plugga så många år till i gymnasiet. Om man inte tog en praktisk linje så var det minst sex år till. Och det hade jag ingen lust med så jag tog en praktisk utbildning för att jag snabbt ville ha jobb. Sedan blev det just plåtslageri var att det kändes ok och att det fanns en brist på det, så det var garanterat att få jobb. Det var målet för mig med gymnasiet – att få jobb. Sen… vad man jobbar med spelar inte så jättestor roll för mig.

Hur menar du att det inte spelar roll?
Inom hantverkargenren då, där tycker jag inte att det spelar mig så stor roll vilken av linjerna man gick. Men jag tog plåtslageri för att det kändes som om det var 100 procents garanti att få jobb, om man nu var motiverad. Så det var av praktiska skäl.

Har du funderat på andra jobb, om du hade sluppit att plugga?
Jag har funderat, det hade varit inom IT då. Det hade varit soft. Pappa är inom IT men jag kände att det var ingenting för mig. Alltså…jag vet inte faktiskt. Det hade varit skoj, om man var bra på det. Men jag kände att jag inte var bra på det. Och jag fattade att det inte var någon större framtid i det. Det var isåfall om jag jobbade för farsan, men det hade jag ingen större lust med.

När mår du bra på jobbet?
När man mår bra på jobbet? Hmmm det är nog dom flesta dagarna, men speciellt när det är bra väder. Och bra jobb. När allting går som man har tänkt sig. Ofta spelar det inte så stor roll vad man gör utan det är mer att allting passar som man har tänkt sig och att allting flyter på. Och man känner att man gör bra ifrån sig. Då är det skoj. Det är egentligen bara det det hänger på.

Hur menar du med ”när allt går som man tänkt sig”?
Till exempel på ett större arbete när man mäter upp saker och allting bara passar precis som man hade tänkt. det är ju inte alltid det gör det för det är väldigt mycket som spelar in. Så det är ju inte alltid det blirsom man tänkt sig och då får man anpassa sig och kanske lägga extra jobb på något som man inte tänkte sig, Då är det inte lika skoj längre. Men när allt går som man tänkt sej, om det flyter på och vädret är bra, då är det skoj att arbeta liksom.

Kommer du att stanna kvar här?
Att vara på samma ställe för länge… jag tror inte det är bra för nån. Utan jag vill nog gå vidare på ett eller annat sätt. Det kommer nog vara inom hantverkareyrket. Kanske öppnar jag eget.

Om du fick välja ett tryggt eller utvecklande jobb?
Då skulle jag nog säga det utvecklande. För, alltså om jag fick välja att sätta mig ner på en stol i åtta timmar då hade det vart tryggt att få betalt för det…men jag hade inte gjort det. Det hade varit så tråkigt att det finns ju inte. Så jag får nog säga att det är utvecklande jobb och att det ger nånting tillbaks. Inte bara pengar. För så jävla mycket pengar är det inte. [Skratt] Så jag får nog säga det då.

Känner du dig som arbetarklass?
Ja det gör jag nog. Vad nu det innebär? Innebär det att det är lägre klass? Jag vet inte, men jag ser ju på mig själv som arbetare. Jag skäms inte för att jag ser mig själv som arbetarklass iallafall. Men jag brukar inte tänka så mycket på det. Att lägga stolthet i det man gör är ju en viktig del för mig i alla fall. Det gör det mycket roligare också. Och lägga energi och vara stolt över det lilla man gör på dagarna. Det är roligare för mig. Och göra så gott man kan.

Vad är det bästa med jobbet?
En stor fördel med det här jobbet är…det är ofta inte så stora jobb. Utan man kör ett par dar, sen är det klart. Då kan man se tillbaka och titta på det man har gjort. Och liksom vara glad över det man har gjort och gå vidare till nästa jobb. Man får ett avslut ganska snabbt. Så…det är för mig ganska viktigt. Att kunna se vad man har gjort, och värdera det då. Och lära sig av det.

Är arbetet en stor del av ditt liv?
Ja ibland mer, ibland mindre. Ehhh vissa dagar tänker jag på det hela tiden…vad man gjort på dagarna och vad man liksom skulle ha gjort där och vad man inte skulle gjort där, så då tänker du även när du är hemma liksom. Vilket jag inte önskar alltid. För det ger en ångest ibland så…Men det är en väldigt stor del av mitt liv så…För det tar ganska stor del av min tankeverksamhet då. Mer än vad man kanske vill ibland. Men det är så det är. Om man nu bryr sig om sitt arbete tror jag då.

Men vad är det som ger dig ångest menar du?
Det är inte såna stora frågor, om livet och universum och så. Det är mer vad man har gjort på dagarna. Vad man kunde ha gjort bättre. Vad jag skulle gjort, vad jag gjorde bra och inte. Det är nog det man tänker på. Och vad som kommer hända, om kommer det bli problem, det är mer sånt som kan störa mig lite. Man har lite rädsla för att skapa problem och skapa missnöje. När det inte gått som man tänkt sig. Målet är väl att göra så gott man kan varje dag för att slippa ångest. Det är så det funkar. [Skratt] För mig iallafall.

Det kan vara lite jobbigt och påfrestande men jag känner att dom beslut jag har tagit och gjort det står för mig och det är ingen annan att skylla på. Så jag försöker sällan skylla bort saker på andra för det leder ingenstans. Jag vet ju ändå innerst inne vems ansvar det är. Man kan inte ljuga för sig själv på det sättet, det hjälper inte. [Skratt]

Känner du dig fri?
Om jag känner mig fri? Nej, det gör jag inte. Jag är ju bunden till jobbet. Till att betala räkningar, hyror och det är väldigt massa måsten här i livet som man skulle vilja slippa. Men jag har ju valt att leva det här livet och det är ju ändå ganska tryggt. Alternativet är att bli stenrik. Då får man nog lite mer frihet. Tror jag.

Hur gammal är du?
Jag är 24 år.

Jag vill inte bli tyngd av det, men på något sätt är det ju så för 99 procent av befolkningen. Att man inte kan välja själv, Men att man måste göra det här för annars går det åt helvete. Man måste betala räkningarna, man måste gå och jobba, man måste göra dom här grejerna för att slippa ha ångest. [Skratt] Det är lite så det funkar för mej. Så måste det ju fungera för alla för annars hade man ju inte… alltså jag menar vem hade valt att spendera tio timmar om dagen på det här jobbet om man nu inte behövt göra det. Jag tror inte man hade gjort det. För så jävla skoj är det inte.

Jag har inte så mycket utgifter men, eh… det kostar ju också att ha skoj om man säger så. Det kostar att resa, det kostar att vara ”fri”. Om man nu vill resa jorden runt, då är man ju visserligen fri men man måste ju ha pengar till det. Och för att få pengar så krävs det ju att inte vara fri ett tag. Så jag vet inte. Det är inte så att det tynger mig men…

Vad är lösningen då?
Det skulle vara å vinna på lotto alltså. Få en jävla massa pengar. Då kan jag känna att jag kan göra precis vad som helst utan att behöva bry mej om nån annan. Utan att vara uppbunden till nånting. Och kunna göra precis det jag vill utan att tänka på att det jag gör måste tjäna pengar liksom. Eh… så det är nog det.

Om du vann på lotto vad skulle du göra?
Ja då skulle jag betala mina lån. Det beror på hur mycket såklart. Det får ju lov att vara en rejäl summa så man klarar sej. Så att jag kunde bli skuldfri! Att vara bunden till en bank som kan göra precis vad den vill, det drar ner på ens ekonomiska frihet. Men det var det valet jag gjorde då. Men om jag vunnit på lotto då hade det varit roligare att leva iallafall. Då hade jag inte brytt mig om att vara fri eller inte. Då hade jag kunnat göra precis… då hade man kunnat resa vart man ville. Köpa…dyra grejer liksom. [Skratt] Man behöver inte säga upp sig från livet men man hade kunnat köpa de grejerna man ville ha, man hade kunnat gå genom vardagen mycket lättare. Och problemen man hade innan hade inte varit så stora. För man har ju… pengar. [Skratt]

Känner du att du har ett ansvar för samhället?
Jag ser mitt ansvar i samhället som att jag ska försörja mig själv. Det känns som det enda ansvar jag har. Att inte vara en last för samhället. Utan klara mig själv och sen politiken, jag vet inte. Det känns inte som om det spelar någon roll vad man röstar på. Det är ju samma sak ändå. Så jag ikänner nte att jag har nåt ansvar på det sättet.

Lite kanske man kan påverka…?
Nej, det känns inte så. Jag har aldrig trott på det här med att lägga sin röst på ett parti för att dom ska ändra på det här för att det ska bli bättre för mej. Utan vill man ha nånting så får man fixa det själv och inte förlita sig på att någon annan ska göra det åt en.

Vad tänker du på när du jobbar?
Ja vad tänker jag på? Jag tänker på väldigt mycket. Vad man ska göra i helgen och vad man ska göra i sommar. Jag tänker mycket på motorcyklar som jag ska köpa och på att ta mc-kort. Det är ju när jag svävar iväg då såklart, så oftast tänker jag bara på det jag har framför mig. Vad man ska göra den dagen.

>

NIKLAS NORDHOLM, PLÅTSLAGARE

Berätta om hur en vanlig dag ser ut?
Jag brukar komma hit klockan sex. Tar en kaffe och byter om och tar det lugnt så på morgonen. Sen går vi ner halv sju och börjar jobba lite i verkstan. Och så efter rast, oftast vid halv nio, nio där, så brukar vi åka ut och jobba… på olika ställen och… beroende på vad det är för jobb. Är det ett stort jobb så är vi där hela dagen. Käkar och så där. Annars åker vi runt till olika småjobb.

Men vad gör en plåtslagare?
Vissa dagar sätter man upp en skorsten, andra dagar skruvar man upp en huv, en annan gång kanske man gör ett tak och… rännor, rör och fönster… Det är inte lika varje dag. Det är mycket olika i det här jobbet. Det kan vara villor och höghus inne i stan och åt Bostadsbolaget har jag jobbat mycket, på deras tak… med pannor och…fixat till.

Hur trivs du?
Jag trivs jättebra faktiskt. Det är en god stämning här tycker jag, jag gillar arbetskollegorna och jobbet är fritt, man får vara ute mycket och röra på sig. Det gillar jag.

Vad är det som göra att du trivs?
Bra kollegor, bra chef, go stämning. Det är roligt faktiskt. Kul jobb.

Hur kommer det sig att du valde plåtslageri?
Jag visste inte vad jag ville bli över huvudtaget och jag kände inte för att plugga mer. Tänkte att fan… kanske något hantverk då? Så valde jag Bräcke och där fick man prova på alla yrken. Snickare och golvläggare och målare och plåtslagare och murare och allt möjligt. Det som var roligast var ju plåtslagare då. Det var det som var mest varierat och inte bara att stå och måla, stå och snickra. Det är inte så kul. Och sen var det inte så många som valde plåt. Så man visste att det fanns jobb inom det yrket.

Det verkar vara mycket problemlösning i jobbet?
Jag visste att man skulle räkna mycket men inte såhär mycket. Det är väldigt mycket räkning. Men det är roligt ändå. Så får man tänka lite också. Ofta mäter man ut exakta mått men ibland så lägger man till en extra decimeter så materialet ska räcka riktigt så det inte blir för kort och så kan man klippa av det på plats istället. Men det är mycket…

Är arbetet en stor del i ditt liv?
Arbetet har en jättestor roll i mitt liv. Man är ju här halva tiden. Jag jobbar ju halv sju till fyra på vardagarna och efter det så gör jag inte så mycket mer. På helgen är det vanligt liv och på vardagarna är det jobbet. Så det är en stor del av mitt liv faktiskt.

Hur länge kommer du att stanna här tror du?
Jag kommer att jobba med detta så länge jag får vara kvar här iallafall. För jag trivs bra här. Sen vet jag ju inte…man vet ju aldrig vad som händer. Jag är bara tjugo än, det kan ju hända mycket på 45 år så jag vet inte. Men jag gillar det faktiskt.

Vad har dina föräldrar jobbat med?
Pappa är pumpmontör och har jobbat på reningsverk. Han har jobbat med en massa andra grejer också men det är det han hållit på med när jag har levt. Mamma har alltid jobbat. hon har jobbat på posten och… Alltid jobbat liksom så det är…

Ser du dig själv som arbetare?
Jag är stolt över att vara arbetare. Jag är jättenöjd med det faktiskt. Det är inte alla som… många i min ålder får ju inte ett jobb. Dom vet inte vad dom ska göra. Jag känner att jag valde rätt faktiskt, då jag började jobba direkt. Tjäna egna pengar och så. Det är ju inte många som får jobb nu…så man får ju ta lite det man kan få. Det tycker jag att jag har lyckats bra med.

Det verkar också vara ganska tungt?
Det är ett tungt jobb. Speciellt när vi är uppe på taken. Grejerna väger över axlarna och ryggen och man bär mycket. Ligger på lite konstiga positioner och skruvar. Man använder kroppen hela tiden så det slits ju. Så kryper man runt på knäna när man lägger tak så det sliter ju på knäna.

Vad är viktigt för dig i jobbet?
Jag gillar att vara aktiv. Jag hade inte kunnat sitta på ett kontor och jobba där. Det hade typ inte funkat. Nä, det går inte. Jag vill ha något där man använder kroppen hela tiden och är aktiv. Och jobbar, verkligen jobbar och inte bara sitter. Det hade inte varit min grej. Då hade jag tröttnat jättefort.

Är det ett ensamt jobb eller jobbar ni tillsammans?
Oftast jobbar man i arbetslag på två och två. Men ibland blir det att vi delar på oss och åker åt varsitt håll…Fast jag är ju fortfarande lärling så jag jobbar alltid med Ulf.

Vad är utmaningen i jobbet?
Det är så olika. Det ser aldrig likadant ut när du kommer till två olika ställen. Det kan bli så mycket problem. Och kunna lösa de problemen!

Yrket är problemlösning på stället. Det ska ju bli tätt och det ska se bra ut. Det ska funka. Man kan ju inte göra samma överallt utan man får ta det som det är där. Och det tar en stund innan man varit på tillräckligt många ställen för att kunna få in det tänket. Så känns det för mig iallafall. Man får tänka, det räcker inte med att bara göra. Utmaningen är att komma förbi dom problemen på vägen. Det verkar funka.

>

FREDRIK AGERLING, PLÅTSLAGARE

Vad är det du gör här?
Jag jobbar som plåtslagare, det är vad jag gör

Vad innebär det?
Allt möjligt inom plåt, de tär stora tak och skorstenar, hängrännor, stuprör. Vad man nu kan tänkas vilja ha gjort.

Hur ser en vanlig dag ut?
Ja vi kommer hit, sedan så gör vi oftast ordrar till snickare och andra plåtfirmor i två timmar. Sedan åker vi oftast ut och gör våra jobb. Vad det nu kan vara.

Vilket gillar du bäst, vara inne eller ute?
Ute, om det inte spöregnar, snöar eller är alldeles för mycket sol. Så det är, ja, två gånger om året som det är bra.

Hur kommer det sig att du blev plåtslagare?
Av en slump faktiskt. Jag halkade in här lite på ett bananskal, kan man säga. Jag gick ju svetsutbildningen innan och så var det någon lärare som kände någon här och så blev det som det blev. Jag började praktisera och så blev jag anställd sedan.

Hur då blev som det blev?
Jamen det var lite mer varierat här. Svets var ju bara svets.

Men varför utbildade du dig till svetsare då?
För att jag ville bli någonting, ha en riktig yrkesutbildning. För det hade jag inte innan. Så på den vägen är det.

Hur trivs du här?
Jag trivs bra för det mesta. Som sagt när det inte är dåligt väder så är det ett jättebra jobb.

Är arbetet en stor del i ditt liv, av den du är?
Inte så mycket av den jag är men det är ju klart att det är en stor del av mitt liv. Med tanke på att jag spenderar det mesta av min vakna tid här på vardagarna. Men i övrigt är det inte så mycket av mitt liv. Man är ju på ett sätt när man är hemma och på ett sätt när man är här. Det känns nästan som att man lever två olika liv på något sätt.

Känner du att du lever två olika liv?
Ja men när jag kommer hem då stänger jag ju av. Då är det annat som gäller.

Så du tar inte med dig jobbet hem?
Jag försöker att inte göra det. Men det är klart att man är lite yrkesskadad och kollar på andras plåtarbeten och så, man går och rycker lite i fönsterbläcken så och så.

Vad tror du att du gör om tio år, är du kvar här då?
Det får vi se.

Men ser du dig själv som plåtslagare eller tänker du att det är något du testar på?
Jag vet inte än. Det kommer säkert vara så att jag är här resten av livet, om jag känner mig själv rätt.

Hur gammal är du?
Jag är 25 år.

Känner du att du har en bra balans mellan jobb och fritid?
Jag tycker jag har en ganska bra balans mellan jobb- och privatlivet faktiskt. Sedan önskar man ju att man hade mer fritid, men det är ju som det är.

Men du måste ju stiga upp och gå och lägga dig jättetidigt?
Ja. Jag går upp kl fem och jag har en halvtimme från dörr till dörr.

Vad tänker du på när du jobbar?
Vad jag tänker på?
Ja, är det ett jobb som du kan koppla bort tankarna ifrån eller måste du vara koncentrerad?
Det beror på. Är jag på verkstaden och gör de här väldigt enformiga sakerna som att stå och mata plåt så tänker jag ju på annat.

Typ vaddå?
Typ vad jag ska äta till middag, eller vad som helst. Eller så står jag och lyssnar på musik och då tänker jag på det. Men då man är ute och jobbar då är det ändå väldigt mycket att tänka på samtidigt. Var man sätter fötterna, vad nästa på moment är och så. Men här inne är det lite mer avslappnat. Oftast.

Känner du att du har valmöjligheter och kan styra över ditt liv?
Nej men lite realistisk får man vara. Vad som helst kanske man inte kan göra. Det beror väl på vad man är utbildad till kanske. Men i mitt fall så är det väl det här jag kan göra, eller stå och vända burgare på valfri kedja liksom.

Känner du så?
Ja det gör ja ju. Om jag inte utbildar mig, för då är väl möjligheterna mycket större såklart. Men jag är inte så sugen på att göra det. Inte just nu iallfall.

Hm. ja men det resonemanget är ju okej om man trivs. Ja som det är så gör jag ju det. Annars hade jag kanske utbildat mig istället. Men nu trivs jag så bra, så det är därför jag är kvar.

Vad är viktigt för dig, för att du ska trivas på jobbet?
Något som är väldigt viktigt är ju arbetskamraterna, kollegorna. Men sedan så är det ju ändå ganska fritt, man kan lägga upp jobbet som man vill och så. Och det gör ju väldigt mycket liksom. Jag hade inte trivts så jättebra om jag bara hade stått här och matat lister eller stått på något band och bara stått och skruvat ihop grejer. Det är ju det att det är så fritt, vi lägger upp det själva och det gör väldigt mycket. Och att vi är utomhus så pass mycket som vi är också. Det är väldigt skönt också.

Hur menar du med fritt?
Ja fritt att lägga upp jobben som vi vill. Ta jobben oftast i den ordning vi vill och sådär. Det är ju frihet under ansvar, eller vad man nu säger.

Identifierar du dig som arbetare?
Jag antar det.

Känner du dig stolt över det, att vara i den traditionen?
Nä jag känner väl inte direkt någon stolthet, på något sätt.

Men känner du en yrkesstolthet?
Ja absolut. Det måste man ju nästan göra. Annars kan ju jobben bli hursomhelst. Man vill ju gärna lämna jobben… att man är stolt över att man har gjort någonting bra.

Känner du att det är viktigt att man ”gör rätt för sig”?
Du menar betala skatt och så? Ja, hade inte folk gjort det så hade ju samhället sett väldigt annorlunda ut.

Men har det något med dig att göra, är det ihopkopplat med varav du känner dig nöjd med dig själv?
Nej det har väl snarare att göra med att det har varit roligt eller inte. Det andra rör väl mig inte så jättmycket om man ska vara helt ärlig. Jag försöker bara göra mitt här och sedan komma hem och göra mitt där.

Ja det är en sådan moralfråga, att det verkar vara viktig att känna att man inte lever på någon annan och så. Ja har man gjort det några år så vill man helst slippa det.

Men inte som drivkraft?
Inte för min del, det är väl snarare att jag vill ha mat på bordet och en varm lägenhet. Det är väl snarare drivkraften i mitt fall.

Men har du familj?
Nej det är bara jag själv, så jag har inte sån press på mig.

Men då borde du kunna ha en annan drivkraft, än att bara få mat på bordet?
Du tycker att det måste finnas något mer?
Nämen när du svarar som du gör så känns det som att det inte finns några marginaler. Jag tycker bara att det inte kan vara ett mål.

Nä, det är det väl inte.

Men vad är då målet?
Men jag vet inte riktigt vad målet är riktigt än. Det hittar man väl så småningom.

>

LENNART AHLENIUS, PLÅTSLAGARE

Vad arbetar du med?
Jag är byggnadsplåtslagare och jag arbetar med att lägga tak, göra skorstenar och fönsterbläck och sådana saker. Allt som är plåt på ett hus. Vilket är ju ganska mycket egentligen.

Hur ser en vanlig dag ut?
Oftast är det så att nu på vintern så är vi inne och tillverkar på morgonarna. Och sedan far man ut till de byggen man har att göra. Just nu är jag inne på en jätteplåtteckning inne i Vasastan.

Vilket gillar du mest?
Det är ganska trevligt att vara ute. Det är ju den huvudsakliga uppgiften egentligen. Men vi har ju mycket verkstadsgrejer vi gör här också, till snickerifirmor och sådana som vill ha plåtbläck och lite huvar och sådana saker. Men det är lite mindre nu när det är sådant här väder.

Hur länge har du jobbat med detta då?
Jag har försökt räkna efter det en gång. Jag har jobbat i 34 år med detta. Och det var bara en slump att jag kom in på plåtslageri, för jag visste inte ens att det fanns. Men jag hade gått ”Fordon” och så skulle jag bara göra något för jag tänkte gå 4-årig Teknisk sen. Så jag bara tittade i Arbetsförmedlingens kalender och så var det ett jobb som var väldigt nära hemma så jag gick det. Så var det och nu är jag plåtslagare och har varit det i 34 år.

Men trivs du?
Ja jag trivs, det gör jag ju.

Vad är det som gör att du trivs?
Det är ju väldigt omväxlande, det är det ju. Mycket är ju lika, men det är alltid också nya grejer. Plus att man jobbar väldigt fritt. Vi har vårt jobb och sedan gör vi det. Cheferna säger inte så mycket utan vi får ju göra sakerna själva. Och så har det alltid varit. Vilka komponenter behöver du för att du ska trivas? Ja det är ju bra arbetskompisar. Det är ju det första egentligen. Plus att det är trevliga jobb. Det får inte vara allt för tradigt och likt hela tiden.Men är det så, så kör man bara, det ska ju göras. Och så bra chef och det har jag ju faktiskt. Fungerar det så fungerar resten.

Hur ser du på arbetet i förhållande till resten av din vardag? Är arbetet en stor del av dig?
Ja det är ju en stor… ja i och för sig, jag bankar ju inte på plåt när jag kommer hem, det gör jag ju inte. Men det är ju en väldigt stor del av ens liv. Man tillbringar ju faktiskt mest tid på jobbet. Så det är ju en väldigt stor del. Det är väl därför jag har hållit ut i 34 år också. Fast nu börjar kroppen att säga nej i bland.

Hur sliter det då?
Lite här och där. Men det skyller jag på åren jag var i Norge. Där jobbade vi tolv timmar om dagen tre till fem veckor i streck. Då sliter man väldigt mycket. Men det märkte jag inte förrän några år efteråt. Att det inte riktigt var som det skulle vara. Så det rekomenderar jag inte. Sådana pass.

Vad är din drivkraft i jobbet?
Pengar behöver man ju. Man tjänar ju hyffsat som byggnadsplåtslagare. Men mycket är ju också att jag trivs med jobbet. Jag har ju jobbat med ventilation också och då trivdes jag inte alls, för man var tvungen att jobba med isolation och det var inget skoj. Jag fick utslag över hela kroppen av det.

Vad ville du bli när du var liten?
Jag tänkte bli konstruktör. Konstruera saker, det gillar jag. Men jag har ju fått det jobbet ju, jag har fått konstruera saker också. Så lite fick jag där iallafall. Det var därför jag tänkte gå 4-årig Teknisk. Men det vart aldrig av.

Varför?
Det var det att jag var så skoltrött när jag slutade nian. Jag hade jättebra betyg, men jag var så skoltrött att jag insåg ju att det kommer aldrig att fungera. Så gick jag Fordon istället, där det var så lite teori som möjligt. Sedan blev jag plåtslagare. Så händer det ibland.

Men du har aldrig funderat på att börja plugga igen?
Nej det har aldrig varit läge. Livet har pågått också. Det var ju därför vi for till Oslo, för att prova något nytt. Annars hade vi varit kvar på samma firma i Umeå fortfarande. Det vet jag ju. Vi skulle vara där i 6 månader, vi var där i 4 år.

Är det viktigt att jobba med saker som blir något konkret?
Det är väldigt viktigt. Jag kan iallfall gå och säga – det har jag gjort. Och det känns väldigt bra. Även om ingen annan ser taken så ser jag det, jag vet ju att jag varit där iallafall. Och man ser att man har gjort någonting.

Skulle du kunna tänka dig ett kontorsarbete?
Jag provade på när jag hade sommarjobb, ett kontorsarbete på ett arkitektkontor. Det var ingen större höjdare faktiskt. Jag höll på att rita lekparker och sådana saker. Men det var mest uträkningar, det hände liksom ingenting, jag fick aldrig se det färdiga resultatet.

Men det lät ju ändå roligt?
Ja det var hyffsat roligt.

Var ser du dig själv om tio år?
Vill du vara kvar här om kroppen tillåter? Ja det vill jag ju.

Om inte kroppen vill då?
Då vet jag faktiskt inte vad jag ska göra.

Men om nu arbetsmarknaden var helt öppen och välkomnande?
Ja det var väldigt svårt att tänka sig. Jag är så fast i det här så jag vet inte riktigt. Faktiskt. Felet är ju att det man vill göra har så långa utbildningar, så då är det ingen idé. Det skulle ju vara om man hittade något där man fick sitta och rita grejer. Eller arbetsledare någonstans, det kunde man ju också vara. Jag är lite fastkörd i det här jobbet. Det är tyvärr så. Men det blir ju så. Ja det är ju klart när du jobbat så länge.

Är det ett inspierande arbete du har eller är det tröttsamt?
Ibland är man ju lite trött. När det är sånt här väder till exempel så är det ju ingen större höjdare. Men oftast så är det ganska skoj ändå. Vi är väldigt gnälliga på den här verkstan, men det är faktiskt väldigt skojigt ändå.

Ni verkar ha en rolig jargong.
Jamen det har vi. Man får höra om man gjort fel om man säger så.

>

FABRIKEN
2009–2011
LIMMARED

FABRIKEN
FABRIKEN
VARMA AVDELNINGEN
Intervjuer inspelade under åren
2009–2011

STEFAN AXELSON, RÖRLÄGGARE
RICKARD PALMQVIST, MASKINSKÖTARE
LENNARTH PALMQVIST, SKIFTCHEF
THORD JOHANSSON, MASKINSKÖTARE
THORBJÖRN SVENSSON, MEKANIKER
NILS SAMUELSSON, SKIFTCHEF
BERKAN AZAD, SMÄLTARE

STEFAN AXELSON, RÖRLÄGGARE

Hur länge har du jobbat här?
I femton år.

Hur kommer det sig att du började jobba här?
Jag jobbade på ett asfaltsverk och på Timboro. Men när dom gick i konkurs sökte jag hit och började som rörläggare på B-laget.

Hur trivs du här?
Tja, arbetstiderna är ju rätt hyfsade förutom på sommaren då vi kör sex dagar jobb och två dagar ledigt. Men då vi kör sex till sex är det kanongott. Man behöver inte ta ledigt för att gå till tandläkaren eller ta en besiktning.

Vad är det mer som är bra?
Det är arbetskamraterna. Det är go stämning på C-laget.
Himla go stämning. Så det är skitbra!
Vad är det som är viktigt för att ett jobb ska vara bra? Man måste vara flexibel och kunna jobba med olika sorts människor. Och acceptera varandra oavsett vad man har för religion eller tänkande och tyckande. Det är skitviktigt, men så är det ju överallt.

Vilka är dina arbetsuppgifter?
Ja det har jag undrat i 15 år med. Jag har ingen fast plats. Jag tycker att det är kanonfint och jag har också varit på lagerexpeditionen, vilket också var intressant.

Varför väljer man ett sådant här jobb istället för t.ex. ett kontorsjobb?
Det skulle jag inte vilja ha. Då är det åtta till fem. Detta är bättre fast man jobbar helger, kvällar och nätter. Helst skulle jag vilja jobba ständig natt. Det gjorde jag ett tag här och det var toppen, jag mådde skitgott. Fyra nätter i veckan, det fungerade till 100 %.

Hur kommer det sig?
Kroppen mådde bra och man var ju helt självgående. Vi var ett gäng och vi klarade oss själva.

Annars hör man ju att nattjobb sliter på kroppen.
Ja det kan hända, men för min del är det kanon för jag är ju nattmänniska.

Trygghet, är det viktigt i valet av jobb?
Ja, det tycker jag absolut för man ska ju ha en inkomst för att betala sina räkningar med.

Men vad är viktigast? Skulle du välja ett jättekul jobb eller ett tryggt jobb?
Ja då väljer jag hellre ett tryggt jobb, för jag kan ju inte leva på att ha roligt.

>

RICKARD PALMQVIST, MASKINSKÖTARE

Jag har ett minne som jag inte tänkt på sedan jag själv började här och det är lukten av bränd hud från händerna. När jag duschat så luktar det alltid bränt från händerna och det luktade alltid farsan.

Har du testat att sitta vid löpande bandet och syna flaskor?
Jag gjorde det på helger förut. Man satt ju hela tiden och tänkte på annat, funderade lite. Det måste man ju göra annars så går det nog inte så bra.

Trivs du på jobbet?
Man håller ju hela tiden på och funderar på vad man ska göra. Man vill ju hela tiden tjäna pengar och få det bättre än man har det, så att man någon gång kanske kan ta det lugnt. Det känns som att man vill tjäna pengar och få det överstökat så när man fyller 40 år kan ta det lugnt.

Hur gammal är du nu då?
Jag är 26 år, så jag har några år kvar, men det ska nog gå vägen.

Har du skadat dig någon gång på jobbet?
Jag har aldrig skadat mig, bara brännskador. Men visst är det lurigt ibland, när man jobbar nattskift och man har haft dåligt med sömn och det är lätt att man tänker på något annat och ibland kommer man på sig själv att man inte är med och får gå undan en stund så man kvicknar till. Men så fort något nästan händer kvicknar man till och är inte trött mer den natten.

Vill du börja studera igen?
Jag har inga ambitioner om att jag vill plugga eller något sådant. När jag blir 40 år så kanske jag ångrar att jag inte gjorde det, men just nu så är jag nöjd. Det ska man nog försöka vara. Jag har egentligen allt jag drömt om, hus och barn och sambo. Plugga är inte min grej. Jag blir trött och har inte tålamod till det. Jag vill passa på att jobba medan jag kan så att jag kan ta det lugnt sedan. Men det blev lite dumt nu när lillgrabben kom. Det blir inte lika mycket jobbande nu utan man prioriterar fritiden mer.

Vad är det som bestämmer om man är nöjd med sitt jobb?
Man är nog lycklig om man är nöjd, men sedan vad som gör att man är nöjd är svårt att svara på, det är väl olika från person till person. Jag är ju nöjd bara jag har familj, hus och ett jobb som man trivs med. Mer än så kräver inte jag. Man har ju ambitioner men man måste tänka att man har det bra som man har det, annars är det nog svårt att få ro.

>

LENNARTH PALMQVIST, SKIFTCHEF

Jag började på bruket 1973. Efter skolan visste jag inte riktigt vad jag ville göra så jag tänkte att jag kunde ta ett sommarjobb på fabriken. Så jag pratade med dom och så sommarjobbade jag där ett par månader. Sedan ville dom att jag skulle börja på skift, jag var arton år då, det var 1973. Mina andra kompisar jobbade som lagerarbetare på en annan fabrik. Och jag tjänade ju betydligt mer än dom eftersom jag jobbade skift. Jag tjänade till och med mer än min far.

Vad läste du för linje?
Jag hade velat gå ekonomisk men det var fullt där så dom tyckte att jag lika gärna kunde gå social. Man skulle ju bara ha något att göra. Jag ångrar det lite, jag skulle ha stått på mig.

Jag har jobbat på fabriken i 33 år. Det var tufft i början, långa skift. Jag tyckte att jag tjänade bra jämfört med mina kompisar. Men då vi jobbat en fyra fem år, flyttade hela gänget till Göteborg och började läsa till civilekonom, beteendevetare och massa olika. Så helt plötsligt var det bara jag och en till kvar. Jag var rätt så ung då jag blev skiftchef.

Vad var det du gillade?
Det var bekvämt, jag var alltid utomlands, en gång på våren och en på hösten. Jag behövde aldrig bry mig om pengar.

Ser du fram emot att gå till jobbet om morgnarna?
Inte som det är idag, idag ser jag inte fram emot att gå till jobbet. Det ger mig inget längre. Det har det inte gjort de senaste 8 åren. Jag lär mig inget, jo kanske nått, men det räcker inte, istället för en sak, vill jag lära mig tio saker. Jag vill ha utmaningar hela tiden. Jag är hemskt kreativ och skulle aldrig säga att något inte går, utan jag hittar hela tiden lösningar.

Får du utlopp för din kreativitet?
Varje människa har ju en nivå som den accepterar. Det finns ju dom som står vid en svarv och är jättenöjd med sitt liv. Då har ju den personen en rik nivå, ett bra liv. Jag är ju lite besviken på mig själv att jag inte får någon riktig ro. Jag skulle vilja nöja mig. Till viss del kan det ju handla om status, men det är inte det materiella. Jag vill själv känna mig nöjd med mig själv.

Vem bestämmer nivån då?
Det gör man ju själv, men varför jag har satt den så högt det vet jag inte. Jag får ingen riktig ro, jag tycker att lunchrasten på jobbet är slöseri med tid. Jag hade hellre jobbat in rasten och åkt hem tidigare och jobbat med mina egna projekt.

Är det något du skulle vilja ha gjort annorlunda?
Ja, jag skulle ha satsat mer och läst när jag var yngre, men jag vet ju inte till vad egentligen. Men jag har haft det riktigt bra på bruket. Jag har gett dom jättemycket, men jag har också fått mycket tillbaka. Tidigare har jag haft inställningen att man ska vara tacksam att man har jobb. Så har jag ju blivit uppfostrad. Men de sista åren har jag vänt på det och tänker att dom ska vara glad att dom har mig här.

Är status viktigt?
När jag var yngre och mina kompisar började läsa så såg jag upp till en civilingenjör och så, men sen när jag själv började läsa så förstod jag ju att det bara är en fråga om prioritering och tid.

Har du en yrkesstolthet?
Jag är ju stolt att jag varit med och deltagit och varit med om många av brukets förändringar och det vill jag ju inte att det ska raseras. Så visst bryr jag mig! Om jag vart den som bytt jobb mycket mer då hade jag ju inte haft samma känsla och tänkt så. Han som bara varit här i 4 år han kan inte förstå hur jag tänker… Men det är ju så många generationer, en del av de yngre, det var ju deras föräldrar som jobbade tätt ihop med. Så då tänker jag ju att hans pappa var ju himla go och bra att jobba med så det bidrar ju till att jag bryr mig på ett annat sätt om företaget. Förr var det ett hantverk, du hade en bruksmentalitet men det är svårare i dag, nu pendlar folk 7, 8 mil och dom har inte samma för bruket som dom som bodde runt fabriken hade förr va.

Vilken är din roll på fabriken?
Det är ju nya tider nu och det finns saker som jag inte tycker att man ska förändra och då kan jag vara besvärlig. Förut jobbade du upp dig inom bruket medans nu kan du i stort sett komma utifrån och tycka att så här ska det vara. Det är ju varken rätt eller fel, i vissa fel kan det ju vara nyttigt med folk utifrån, vi gör ju inte allt rätt men ibland håller det på att spåra ur och då är jag en av dom få som kan ryta till.

Jag tycker om hantverket och dånet, det är det som är tjusningen. Att det är ett levande material. Och det är mycket jag kan, men det är jättemycket som jag inte kan. För du kan aldrig bli fullärd. Även om du pratar med en professor inom glas så är det mycket som han inte kan.

>

THORD JOHANSSON, MASKINSKÖTARE

Hur länge har du jobbat här?
Jag har varit här i 40 år.

Hur trivs du då?
Jättebra.

Vad är det som är bra?
Ja, vad ska man svara på en sådan fråga?

Vad är det som gjort att du inte sökt dig någon annanstans?
I och med att jag trivts här hela tiden så finns det ingen anledning.

Vad är det bästa med jobbet då?
Friheten, vi jobbar ju fritt.

Att ni inte har någon som bossar över er?
Nej, det har vi bara mellan sex och halv fyra, annars har vi ingen chef.

Vad är viktigt för att man ska trivas på jobbet?
Det är ju arbetskamrater, den biten är ju viktig.

Om du jobbat här i 40 år. Har du aldrig haft tanken att ”åh jag skulle vilja testa något helt annat”?
Nej den tanken har aldrig funnits.

För 40 år det är ju ett helt…
Ja det är lång tid. Men trivs man så finns det ju inget behov av att byta jobb.

Men har du aldrig varit nyfiken på hur det skulle vara att jobba någon annanstans då?
Nej det har jag faktiskt inte. Hur konstigt det än låter. Fördelen med vårt jobb är att vi sköter oss själva. Är man lat en dag så är man det.

Är trygghet en viktig faktor med ens jobb, att man känner sig trygg och lugn?
Det är ju klart. Skulle man inte känna trygghet på sin arbetsplats så skulle man ju inte vilja jobba där heller. Vi är ju ett litet gäng som trivs jättebra med varandra. Jag går i pension om åtta månader och jag skulle gärna vilja jobba kvar. Inte heltid, men en del.

Vad jobbade ni med innan du började här?
Jag har jobbat på ett sågverk, inom textilindustrin och på en färgfabrik, så jag har ju provat på lite.

>

THORBJÖRN SVENSSON, MEKANIKER

Hur länge har du jobbat här?
Alldeles för länge. Sedan 1973. Det blir 35 år.

Vad är dina uppgifter?
Jag är produktionsuppföljare, någon slags mekaniker och kvalitetsansvarig på den varma sidan. I början var det packning och syning. Dom flesta har väl kommit den vägen.

Hur trivs du?
Just nu trivs jag rätt så bra, sedan har det funnits perioder då jag inte trivts så bra. Det är väl så, lite upp och ned.

Vad är det som gör att du trivs nu och vad var det som gjorde att du inte trivdes då?
Ja vad ska man säga. Det har funnits perioder då man känner att ingen lyssnar på en. Att man inte är värd att lyssnas på.

Så det har att göra med om man känner sig betydelsefull eller inte.
Ja, det är ju en viktig sak faktiskt.

Vad är det mer som gör att man trivs?
Det är ju arbetskamrater givetvis. Sedan får jag ju säga att skiftsystemet som vi har nu gör att vi har mycket fritid. Jag har väl aldrig jobbat för arbetets skull utan för fritidens skull.

Det var ju ett roligt sätt att se på det. Har du aldrig övervägt att hitta ett jobb där du kan jobba för att jobba?
Nej, men jag ska inte säga så, det gör jag väl här också i perioder. Det känns väl bra ibland. Och man vet man ju vad man har och vad man kan. Det här jobbet är också så specialiserat att jag inte har nytta av det någon annanstans.

I mitt jobb har jag väldigt lite trygghet men känner att det är värt det, men jag kan verkligen se fördelen med en fast inkomst. Hur stor del är tryggheten i valet att stanna kvar här?
Det är nog en väldigt stor del. Och pengarna, det är ju relativt bra betalt om man ser till årsinkomst. Så har det ju vart hela tiden jag jobbat här, att jag legat över snittet.

Om det varit dåligt betalt, hade du sökt dig någon annanstans?
Ja, det är mycket möjligt.

Om det inte hade vart viktigt med pengar och trygghet, har du ett drömyrke?
Tja, jag vet inte, man har väl en del hobbies och intressen men jag tror inte att det skulle vara bra att jobba med dem för jämnan.

Det är ju ändå en sådan stor del av ens liv man lägger på jobbet. Ja, men vad finns det för alternativ? Det kanske är det. Finns det något alternativ?
Ja det är klart att det finns, de flesta här är ju runt tjugo år, det borde ju finnas 1000 alternativ. Nej jag vet inte, det är väl betalningen i så fall.

>

NILS SAMUELSSON, SKIFTCHEF

Hur länge har du jobbat här?
I fyra år blir det.

Varför valde du att jobba här?
Ja, det är en trygg arbetsplats. Förut drev jag ett eget företag och min hustru studerade. När man är egen så har man alltid en osäker inkomst. Så jag var tvungen att se mig om efter annat jobb och ett gammalt ordspråk säger att bor man i Limmared så hamnar man förr eller senare på Bruket. Och det gjorde jag med.

Hur trivs du?
Mycket bra.

Vad är det som gör att du trivs?
Ja det är kollegorna. Och att man här har möjlighet att ta sig framåt eller uppåt eller hur man ska säga. Det finns en intern rekrytering och det kan nog vara en sporre för många. Det är en bra arbetsgivare. Här finns ju allt från egen matsal till ja… allt möjligt.

Alla som jag har frågat säger att arbetskamraterna är det viktigaste för att trivas. Men jag undrar om ni har tid att umgås?
Även om det här är ett modernt företag, så jobbar vi i en ”bruksanda”. Jag tror att det sprider sig och färgar ända ned till den enskilda människan. Även om man inte ställer sig upp och erkänner det så vurmar man faktiskt för bruket. Man kan ju se vår produkt ute i världen och då blir man lite stolt. Även om du inte fysiskt bidragit till den är du ändå inblandad i den oavsett vad du gör på bruket. Vi umgås ju även en del på fritiden några av oss. Det är något symöte, vi spelar golf och en del är radioamatörer.

Vilket är din uppgift?
Jag är skiftchef på C-laget. En del blir hemmajobb, då jag läser på, rapporter och annat. Jag går igenom lönerapporter och ser till att man har rätt antal människor då man ska starta upp en arbetsdag.

En barnslig fråga, men skulle du välja ett roligt eller ett tryggt jobb?
Ja jag borde ju säga tryggt eftersom jag börjar närma mig de 50, men jag gör inte det utan väljer det roliga. Jag har alltid gillat utmaningar.

Jag har lärt mig jättemycket sedan jag började filma här, men det jag fortfarande inte kan greppa är den där syningen. Kan du förstå det?
I början tyckte jag att det verkade hopplöst och eländigt att sitta där. Men vi har ju vissa som jobbat med det i hela sitt yrkesverksamma liv. Då jag kom till C-laget så pratade vi mycket om arbetsrotation, om att se andra saker. Jag är fortfarande för det men det är svårt att sälja in ett sådant koncept till människor som känner sig väldigt trygga i just att syna i en halvtimme och under den andra halvtimmen ta något prov eller städa. De har alltså rutat in sitt skift i cykler där det ingår en halvtimmes syning varje timme. Och man har inga som helst problem med att trivas i detta och jag märkte direkt att det blev otryggt för vissa som synat i tio femton år när man ruckade i systemet. Det måste vara fullständigt omöjligt att tvinga sig själv att sitta som synare under en lång period om man inte hittar något bra i det. Något skönt, något som man trivs med. Ja då blir det en omöjlig uppgift helt enkelt.

>

BERKAN AZAD, SMÄLTARE

Hur länge har du jobbat här?
I arton år.

Hur trivs du då?
Jag trivs jättebra. Det är ett fint jobb, det är spännande och det händer saker hela tiden. Plus att man har ett jättestort ansvar.

Vad gör ni då?
Till större delen är det övervakning. Och städning och se till så att all utrustning fungerar.

Så det är de stora maskinerna som ni ser till?
Vi ser till att den stora ugnen hela tiden matas. Och det är inte så lätt. 360 ton måste matas in i ugnen. Den andra biten är att det ska vara rätt temperatur. Ja det är vårt ansvar. En grad kan ju vara avgörande.

Har du varit på olika avdelningar?
Jag har varit dekorerare och jag har kört glasmaskin i 10 år. Men till slut det blev det smältare som passar bäst till mig. Det var jätteroligt att köra glasmaskin, men jag fick problem med armarna så jag orkade inte. Det är också mycket intressant.

Vad tycker du är bäst med jobbet?
Ja jag tycker att det är att det är jag som bestämmer. Vad jag ska göra, vad jag ska prioritera.

Är trygghet viktigt när man väljer sitt jobb?
Jag tror inte att det är någon fara med vårt jobb, det är ett tryggt företag. Förra året hade företaget investerat 300 miljoner på den nya ugnen och de pengarna måste vi tjäna in.

Vad har du jobbat med innan?
Sedan jag kom till Sverige har jag bara jobbat här.

Var kommer du ifrån?
Rumänien.

Vad jobbade du med där?
Jag var utbildad reparatör för att ta hand om medicinsk utrustning.

Kunde du överföra den kunskapen hit?
Ja absolut det hjälper mig för att komma på rätt nivå på arbetsplatsen.

Vill du jobba kvar här?
Ja som det ser ut nu, tanken är att jobba kvar så länge som möjligt.

>

RINGÖ-
BAREN
2015
GÖTEBORG

RINGÖBAREN
2016 INTERVJU MED ANNA SKOOG

Hur länge har du jobbat här?
Jag har jobbat här i lite mer än ett och ett halvt år. Jag gick Livsmedelsgymnasiet i Falkenberg och efter det fick jag jobb på ett gatukök som hade både frukost och lunch. Men sedan fick jag söka nytt för det gick i konkurs. Jag ville flytta till Göteborg för min sambo hade fått jobb här och genom Arbetsförmedlingen fick jag jobbet här direkt.

Hur ser en vanlig dag ut?
Jag kommer hit halv fem och börjar med att göra mackor och frallor. Startar upp kaffet och gröten. Sedan är det bara att börja steka till stekmackorna, bacon, ägg, korv och pannbiff. Koka ägg. Sedan kommer Bella vid femtiden och då gör hon själva stekmackorna och lite baguetter och när vi är färdiga med det vid åtta, då börjar frukostgästerna komma. Samtidigt med frukosten börjar vi förbereda inför lunchen, med salladsbuffén och så. Då frukosten är slut städar vi iordning, torkar borden. Tar fram maten i kantiner och grejer, sedan kommer lunchgästerna och sedan ska man städa igen. Jag slutar klockan två.

Hur många kunder kommer och hur många rätter har ni?
Ungefär 150 kunder har vi. Måndag till torsdag har vi tre rätter, då är det lite blandat om det är kött, fisk eller kyckling, men det är alltid en pastarätt. Men på fredagen har vi en kött och en fiskrätt. Så kan man ju alltid beställa schnitzel, eller pyttipanna. Vegetariskt kan man också få. Men även om vi förbereder mycket så får vi ju ändå ofta fixa mer av potatis eller ris eller så.

Vad är det som gör att du trivs eller inte trivs på din arbetsplats?
Jag trivs nog här på grund av kollegorna och kunderna. Alla stammisarna och alla olika personligheter och så. Det är jätteroligt. Man har ändå en viss relation där man kan skoja med varandra och så. Man har ju lärt sig många nya rätter och hur man kan förändra rätter. Det är väldigt roligt.

Vad gör du om tio år tror du?
Då vill jag nog kanske jobba på ett annat ställe så att jag utvecklas ännu mer.

Vad är det med mat och restaurang som du tycker om?
Jag vill ju oftast jobba med händerna, så det är väl det. Och att man ändå får vara ganska kreativ.

Det verkar vara ett väldigt socialt jobb.
Ja jag har varit väldigt blyg av mig, så där har jag utvecklats jättemycket. Innan stod jag bara tyst och inte sa någonting, men nu kan jag ju prata. Det har tagit lång tid, men nu har jag mina jargonger med stammisarna och så.

Känner du att arbetet är en stor del av ditt liv?
Ja jag tycker ju om att jobba med mat så jag vill ju göra mycket hemma också. Så det är en stor del. Samtidigt så kopplar jag oftast bort själva jobbet när jag är hemma. Men visst man har ju sina stunder då man tänker på grejer. Det är oftast om man glömt att beställa något man går och tänker på.

Vad händer om du glömmer då?
Det har man ju gjort flera gånger men man lyckas ju alltid fixa det ändå. Man löser det alltid på något vis, men just för stunden så tänker man inte på det. Men man ska ju få vara hemma när man är hemma, och egentligen inte tänka på jobb.

Är det viktigt att göra rätt för sig?
Ja jag vill alltid göra rätt för mig. Jag sköter mig alltid, kommer alltid i tid. Jag har alltid varit sån. Man ska sköta sitt jobb och komma i tid, men det är mitt problem kanske. Jag är nog en så kallad duktig flicka.

Vad krävs för att man ska vara bra för det här jobbet?
Man ska vara stresstålig och jobba snabbt. Vara service-minded och tänka på kunden.

Det verkade stressigt att både laga mat och serva kunderna samtidigt.
Ja ibland får man säga till att man kommer strax. Samtidigt är man så uppe i sitt jobb så man vet ju hur mycket man hinner med medan det steker eller kokar. Så man vet. Men ibland kan det ju skita sig om det kommer fler kunder eller det tar längre tid, men man vet oftast hur länge man kan göra grejer emellan och så.

Är du trött när du går hem?
Ja, men jag försöker att inte sova middag, får då kan jag inte somna på kvällen, det har jag lärt mig. Men det är lättare att hålla sig vaken nu när det är ljust ute. När det var vinter kunde jag gå och lägga mig klockan sju. Men nu när jag öppnar vid halv fem så är det ljust, helt otroligt. Soluppgång och grejer. Då får man en extrakick och blir pigg.

>